rädd, orolig och osäker
Rädsla, uppfattar många på olika sätt och idag kom min fram när jag såg henne ligga där på sjukhussängen. Så liten och så sjuk. Jag som ska vara en moster som ska vara stark och inte göra så att hon själv blir rädd, men jag kunde inte hålla emot tårarna när dom rann ner för min kind. Jag torkade fort bort dom och sprang och kramade henne men hon var ganska borta, trött och sliten efter långa nätter och efter att inte ha kunnat hålla en matbit i munnen. Ögonen var helt svarta och hon hade tappat vikt också märkte man. Det värsta är väl att man inte kan göra nånting. Nina sa att hon sagt bara få ord under dom senaste dagarna men när jag kom in så ville hon att jag skulle komma och leka med henne imorgon. Tur att hon inte märkte att det bara rann mer. Jag lovade att komma och leka om hon lovade att ringa mig så fort hon mådde bättre och det skulle hon göra, så ska sitta och vänta på ett samtal imorgon. Nina sa att det är mer än vad hon har sagt under alla dagar tillsammans och sen var hon borta igen.. Man såg att syrran också var jättetrött efter att inte ha sovit mycket förra natten. Hoppas hon får lite sömn i Sunderbyn då dom var tvugna att åka dit. Hon meddelade att Jennifer mådde något bättre men att läkarna fortfarande inte är säkra på vad det är. Hoppas hon mår ännu bättre imorgon. Men jag kommer aldrig att glömma känslorna jag kände när jag gick in i rummet. Väldigt rädd, orolig och osäker på samma gång. Inte heller hur svag hon såg ut. Ett barn som är så enegifull som hade tappat sin gnista. Jag berättade om att jag älskar henne väldigt mycket och före dom for så frågade jag om hon kom ihåg vad hon lovade och hon sa ja. Hon orkade knappt svara men det kom ut iallafall. Taxin kom för och hämta dom från Haparanda vårdcentral, och vi fick ju endast vänta på den i 1 och en halv timme. :/ Som sagt så är det Haparanda vi pratar om. Nina bar henne in i bilen och jag vinkade hejdå, just när dom åkte iväg så såg jag när hon lyfte upp handen. Förhoppningsvis gick resan bra.
Jag har varit idag barnvakt hos Nina och Toni så att Toni har fått springa några ärenden. Imorgon så far jag dit igen. Huh, jag önskar att jag fick sitta bredvid henne just nu. Saknar henne enormt mycket och kan inte vänta med att få träffa henne. Kom hem Jennifer och krya på dig, moster älskar dig jätte mycket.
Usch vad hemskt det är :/ Jag kan bara inte se henne framför mig på det viset du beskriver. Hon som aldrig slutar leka, sjunga eller skratta. Jag säger som jag sa till Hema; hoppas verkligen de hittar felet så att man kan arbeta bort det.
snyft!!! :(